Jag har varit ett par i två år, men inte min pojkvän.

Idag, den första augusti är det Benns och min tvåårsdag. Den här dagen för två år sedan kom jag tillbaka till Australien för att hälsa på min darling i tre veckor. Hurra. Länge leve kärleken!
Konstigt nog anlände det inte en enda liten blomma eller kort på posten från min älskade i främmande land. Och inget sött sms eller ”jag älskar dig” i telefonluren. Kanske för att det bara är jag i vårt förhållande som firar den här dagen. Benn firar vår tvåårsdag den fjärde april. För en utomstående kan det hela verka lite konstigt och som att vi två har uppenbara problem med kommunikationen. Det kan vi i och för sig också ha, men det är mest när det gäller att torka av diskbänken etc. Hursomhelst är det den fjärde april, dagen då vi allra först träffades, som enligt Benn är den rätta dagen att celebrera.
Själv tycker jag detta är helknäppt. Vi blev väl ändå inte tillsammans den första dagen vi sågs. Inte kunde vi säga den där första kvällen att vi kanske skulle ta och slå våra påsar ihop, skaffa lägenhet och katt. Näpp. Även fast jag var totalt förälskad redan då, där, den första kvällen på stranden i Hervey Bay, så är det totalt omöjligt. Rent relationstekniskt bara måste ett längre förhållande föregås av en viss prövotid tycker jag. Basta!
Så medan vi fortsätter att bråka om detta viktiga datum, där ingen av oss kan ge sig, missar vi en hel radda av härliga små dagar som alla andra par firar med restaurangbesök, romantiska presenter och ljuvliga minnen. Istället sitter vi bittert, en dag var om året, och konstaterar att nähäpp, så viktig var den årsdagen för min flickvän/pojkvän. Kan en lösning på problemet helt enkelt vara att fira två årsdagar varje år? Det innebär ju dubbelt så många rosbuketter, Candle light dinners och smickrande ord. Eller kan detta absolut vältrande i kärlek leda till någon slags obalans. Kanske är det direkt farligt att överdriva så?
Ja, det kan man fundera på för alltid och lite till. Och medan jag gör det, ska jag nog ta och slå en signal till Benn och säga ”hej du, kommer du ihåg vad det är för dag idag?” och säga att han är ganska bra. För det tycker jag ju att han är.