Nu är det klippt!

Mina kära, nu tråkigt nog före detta, klasskompisar vet precis vad jag talar om när jag berättar om att folk brukade kalla vår institution för klipp-och-klistra-institutionen. Jag tyckte hela tiden att det var lite löjligt. Vad jag vet så höll jag nästan aldrig i vare sig sax eller lim under den mesta av tiden på skolan. Men vad vet jag egentligen? Det är nu när jag kommit ut i yrkeslivet som jag förstår begreppets verkliga innebörd. För de senaste dagarna på jobbet har här klistrats, klippts, målats med färgpennor och pysslats så det står härliga till. Man skulle kunna säga att första jobbet har vissa likheter med de första veckorna på lågstadiet. Tänk att det behövdes tre år på högskola för att lära sig hålla en sax rätt. Fantastiskt!

Igår pysslade jag ihop ett snajdigt shoppingschema med tillhörande shoppinglistor, som man kan ta med sig när man går och handlar. Väldigt viktigt för företagets verksamhet att det alltid finns espressokaffe hemma. Hur skulle annars folk kunna arbeta ordentligt? Vet inte alls hur de klarade sig innan jag började här… ehrm..

Glad helg! Hur fort gick den här veckan? Jättefort!

Vanka i en dal för att uppskatta höjderna

Att blogga är ett grymt sätt att tömma sig på sina känslor, så kanske gör jag ett nytt försök nu i alla fall, trots att det verkat vara en erbarmlig torka här på senaste tiden. Skyller på jet-lagen som kom med flytten från Eskilstuna. Eller kanske på nya jobbet. Eller varför inte den här stora diskussionen med klimatfrågorna. Eventuellt den nya regeringen.

Som känt hjälper det inte att hitta en syndabock, så länge man inte löser själva problemet. Därför struntar jag nu högaktningsfullt i vems felet är, och börjar istället smygblogga lite. Vi får se hur det går.... Nä! Det där dög väl inte? Vad hände med att sikta mot stjärnorna? Här ska det bloggas för kung och fosterland!!

* Nu till något annat *

Fantastiska vackra Laura sjunger detta. Det stämmer evinnerligt väl överens med magkänslan i kroppen just nu. Trots att texten är lite deppar-jeppig finns ändå där någon slags stolthet som jag totaldiggar. Det där med att veta sitt värde, vad man förtjänar och inte. Och att några smulor bitterhat blandas friskt med en aning sorg och hat men framförallt den enastående kämpaglöden. Jag blir påmind om den där styrkan som osannolikt nog går att plocka fram längst där inne någonstans bakom själen, när man behöver den.

It ain’t enough, it ain’t half of what you owe me.
It’s just my luck to find someone like you.
It ain’t enough, it ain’t half of what you told me.
It ain’t enough, it ain’t enough.

Cutting to the chase now. I’ll save us both some time.
Make it easier somehow to leave this all behind.
Now you said “Baby I’m not perfect, that's just the way it is."
”Well anyone can see that, but I need more than this."

Jaharå. Du är klok du Laura. Nu tar jag fram den där hemliga super-power-kraften som endast används vid svåra tillfällen (Nej, jag knarkar inte, jag menar den styrkan som sitter gömd bakom själen...), och går och fikar med en kompis :) Halleluja, livet må vara ruggigt tufft ibland men som pappa sa igår; "Man måste ha vankat i en dal, för att uppskatta höjderna" (fritt citat)

Life, Here I Come!

Super easy lifestyle

Okej jag skäms nästan över min super easy lifestyle nu för tiden. Den här veckan har bestått av middag/öl med kompisar, IKEA-besök, jätteonödig spontanshopping på H&M, stora mängder gosprat i telefon, sovmorgnar, promenixar runt "min" sjö och vansinnigt långa DN-läsarmarathons med fördjupningar speciellt i seriedelen. Vissa kanske skulle bli stressade av att inte ha allt planerat in i minsta detalj, men hey, det är liksom det som är charmen! För har man inte varenda minut planerad kan man när som heslt hoppa på skoj grejer som händer i omgivningen. Och tro mig, skoj grejer händer det!

Ikväll kommer äldsta polarn Bettan (hon är inte 100 bast alltså, men jag har känt henne forever) på middagsbesök och får paradrätten kyckling-bulgur-sallad (Tack Ican för receptet. När kommer du hit föresten?) Och imorgon ev öl med Pytti, Joel och Luggen?

Päronens blommor behöver visst vattnas igen. På riktigt, hur mycket kan en pelargon bälga i sig egentligen?

Nej, jag har inte låst in mig på toaletten

och kan inte komma ut. Orsaken till bloggtorka heter INGET INTERNET och nu sitter jag hemma hos mor och far. Kan rapportera att nya lägenheten är fin, men grön. Att jag köpt hyllsystem på K-rauta för en massa pengar och att det är härligt med semester. Mer blogg så snart Glocalnet väljer att leverera! Kram på er!

The wedding singers!

Att alla i familjen är grymt musikaliska bevisades då kusin Hanna gifte sig i Östersund för några veckor sedan. Jag, syrran och brollan ställde förstås upp med kastanjetter, marackas, klaves samt grymma sångröster (!) för att hedra brudparet. Egen version av The Turtles "Happy together" framfördes och med rim som "Andreas värmer mer än ett underställ på ett fjäll" får nog Lasse Holm börja höja nivån på sina egna bitar. Visst? Nedan kan originallåten spanas in, men jag måste nog säga att vi var ett snäpp bättre!

The Turtles - Happy Together (12th November 1967)

Grymt!

Att falla i sömn

Jag bloggade för två dagar sedan, i samband med eskilstunaflytt, om nya tider och förändringar. Tydligen verkade jag i det stora hela tycka att sådant var bra om än lite vemodigt. Jag är nu beredd att helt byta åsikt. Förändringar, särskilt hastiga, något oväntade sådana är helt enkelt farliga!

Sätt er in i följande scenario. Du har länge haft en 180 centimeter bred säng helt för dig själv. Du kan välja om du vill sova på längden, bredden, upp och ner, på diagonalen etc. Så, över en natt halveras din sovyta till 90 centimeter (utrensing av möblemang, genom försäljning, på grund av flytt) och du småskrattar åt din patetiska docksäng innan du kryper till kojs. Tänker att oj, här gäller det att dra in fötterna och inte drömma för vilt. Men någonstans mellan det att du lagt ifrån dig din kvällsbok (för närvarande Bridget Jones dagbok.. ja, jag läser den igen!) stoppat i öronpropparna och släckt lampan så är sängens area som bortglömd.

Jag vaknade i fallet och hann precis sträcka ut foten för att köra in den i den närstående byrån. DUNS! Landade tungt på axeln och undrade förvirrat var halva sängen tagit vägen. Hade ju såklart sträckt ut mig som vanligt med mina stolta etthundrasjuttiotreåenhalv centimeter, i tro om att sängen var lika bred som natten innan. Tyvärr var den inte det.

Slutsats: Förändringar kan vara direkt farliga.

Älsklingstuna - Tiiiime tooooo, say goooodbyyyyye!

Är det alltid så, att precis när man är på väg att avsluta något så kommer man på hur sjukt trevligt det varit. Har ju sett fram emot att flytta tillbaka till sthlm jättelänge nu, men så blommar hela stadsparken och grillarna tänds i rothoffsparken. Å ån glittrar, solen skiner och vännerna är helt enkelt bara helt toppen! (You know who you are!)

Man kan inte låta bli att undra om man på något sätt kunde ha utnyttjat de här tre åren ännu mer? Maxat varje dag lite till? Ja, säkert. Men ett bevis på att jag fått ut fantastiskt mycket bra är iaf att det kommer kännas vemodigt när flyttlasset går nästa fredag och jag inser att jag kanske aldrig mer kommer fika på kaka eller café arena, äta sushi, titta på desperate housewives med alla brudarna, dricka öl på bishops arms, promenera genom gamla stan, slippa åka buss för att hälsa på en kompis. En stor fördel med eskilstuna har defenitivt varit närheten till allt (vilket såklart beror på att stan är ytte-pytte) och hur lätt det är att få en lägenhet (Tre stycken på tre år! Oändligt tack för flytthjälpen la famiglia!).

Men nu är allt slut (snyft!) och en ny epok (jösses så högtidligt!) tar sin början (börjar påminna om rektors tal när jag gick ut nian) och nya erfarenheter ska göras och platser ses och ja... Vi är väl helt enkelt mitt uppe i det där som kallas livet. Fantastiskt, läskigt, lurigt och alldeles, alldeles underbart!

Snart sushi för siiiiiista gången med annika och jonken (som flyttar idag).

Until then. Eskilstuna - I feel this is the beginning of a beautiful friendship.