Bakom masken

Med ett leende på läpparna berättade hon:

“Vi har gjort slut, föressten.”

Och kvinnan som stod mitt emot fortsatte att besvara leendet några sekunder innan hon frös till. För vem tror att någon som ler har dåliga nyheter att berätta?

Den leende kvinnan som vägrade ta av sig sin mask sa: ”Ja vi gjorde slut i måndags. Det känns ju ganska tråkigt. Och vilken dålig tajming va? Typiskt.” med samma sorts likgiltiga nedstämdhet som hos någon som insett att de glömt ta upp frukostfrallor ur frysen och får äta havregrynsgröt till frukost.

Men kvinnan mitt emot förstod hur ont det kunde göra att ta av sig den där masken. Hur sårbar den leende kvinnan skulle bli och att ibland är det bättre att hålla masken på, just för att man inte orkar vara ledsen jämt. Själv hade hon sin egen mask. Inte visste den leende kvinnan att hennes väninna i förra månaden fått reda på att hon hade en tumör i ena benet, som inte gick att operera. Och att hon skulle kunna leva med svulsten länge, länge innan det började märkas. Och när det skulle börja märkas skulle hon kanske ännu inte ha träffat mannen i sitt liv, föda de barn hon önskade sig eller hinna se de platser hon ville åka till på semester. Den leende kvinnan hade alla möjligheter att få göra dessa saker, men inte kunde hon säga ”Det ordnar sig, du vet inte hur bra du har det”. För vem tror att det ordnar sig, när marken slagits undan under ens fötter och det som bara händer andra plötsligt händer en själv?

Istället sa hon: ”Stackars dig min vän, jag förstår att det gör mycket ont! Jag är ledsen för din skull. Säg till om jag kan hjälpa dig på något sätt”.

”Nej det ordnar sig” sa kvinnan som fått sitt hjärta krossat, trots att hennes inre var ett öppet sår som blödde kraftigt. ”Jag blir okej snart.” Hon visste att hon snart skulle börja gråta. Det var så vänlighet fungerade. Därför sa hon raskt hejdå och vände sig om innan tårarna hann tränga fram.

Kvinnan med den elaka parasiten i sin kropp vände sig också om och gick.

Om i denna stund, kvinnan som kände sig ohjälpligt oälskad, vänt sig om hade hon kunnat se att hennes väninna haltade lätt när hon gick därifrån.

Ur en bebis perspektiv

Idag var kompis Elisabeth med dotter Allis och våra mammor på besök. Sist jag såg Allisen var hon sååå här miniliten. Ett år senare hade hon växt en hel del, men var minst lika söt. Idag lekte vi bland annat "plocka-ut-alla-grejer-ur-majas-kökslådor-medan-maja-plockar-i-dem-igen". Sen sjöng vi imse vimse spindel och kittlades. Att se på världen ur ett barns perspektiv är ganska uppfriskande. Egentligen är världen ganska härlig. Så länge man får vara med dem man gillar, är mätt och har torr blöja. Eller? De där problemen som kommer sen, vad betyder de egentligen?

Hyresvärd ger maja husarrest som straff

Är imponerad av Eskilstuna Hems metoder att hålla försöka hålla kvar sina hyresgäster. Ringde upp dem igår och berättade att jag skulle säga upp min lägenhet eftersom jag skulle flytta utomlands. Idag agerade de direkt genom att låta låset till min ytterdörr gå sönder och göra mig inlåst! (Visst måste de ha något med detta att göra?) Just ett fint sätt att behandla sina hyresgäster! Lite omoget är jag beredd att säga.

Skulle precis ner i tvättstugan och hämta min tvätt som vid detta lag säkert är helt tillskrynklad, och så kunde jag inte öppna dörren. Vridgrejen på låset bara snurrade runt runt i all oändlighet, men dörren förblev stängd. Att säga "Sesam öppna dig!" fungerade inte.

När jag insåg att dörren var låst kunde jag nästan känna brandröken smyga sig in genom brevinkastet och blev alldeles kallsvettig. Hittade inte numret till hyresvärden och letade som en tok på gula sidorna. Fick till slut tag i nån Markus via hans mobil och störde stackaren mitt i middagen.

När jag sa vad jag hette sa han: "ja, det var du som skulle säga upp din lägenhet ja!!" (som att han kom på att han skickat dit nån torped till min lägenhet imorse för att bruka våld på mitt lås. Kanske är jag paranoid...) "Ja, då kan jag ju hämta din uppsägning på en gång, ja"

Det kan du vara säker på!!

Handla Kravmärkt

För att bekämpa den onda sidan av galaxen är det viktigt att man äter upp sina grönsaker. Och Kravmärkta ska de va! Kika in det här:

http://www.storewars.org/flash/index.html

Time for less stress!

Stress är inget annat än en socialt accepterad form av psykisk ohälsa. Är det så vi ska ha det?

Jag vill egentligen inte skriva om stress. Det är ju så tråkigt. Och ni som läser det här har nog tillräckligt av er egen stress och vill ju inte bli påminda om nervösa fjärilar i själen, kaffefylld magsäck och en ständig lite för snabb andhämtning kombinerad med extra hjärtklappning då och då. Nä, just det. För när almenackan är fylld till bredden och höjden är lösningen inte att köpa en större almenacka för att få plats med alla planer. Och när det dåliga samvetet för saker som inte hinns med får dig att känna dig som en verkligt ostrukturerad person är lösningen inte att ta på dig än mer jobb. Innan du går in i väggen, läs det här. Lösningen är: Ta-tam-dam...

Steg 1. Ta reda på vad som gör dig stressad.
Steg 2. Planera din tid bättre, prioritera, sätt rimliga mål, sänk kraven på dig själv.
Steg 3. Gör det viktigaste först och inte strax innan det ska vara färdigt.
Steg 4. Lär dig att säga NEJ för att säja JA till något viktigare.
Steg 5. Var ute i naturen.
Steg 6 Rör på dig regelbundet, promenader eller någon motionsform du gillar. - Aktivitet ökar ämnesomsättningen, minskar spänningar och du får ut stressreaktionen ur kroppen
Steg 7. Lär dig och ta tid till att slappna av. Gör ingenting alls i form av djupavspänning / meditation/ medveten vilopaus. Ger inre balans och koncentration.
Steg 8. Se till att du får den sömn, vila och återhämtning du behöver. - Trötthet är en stor källa till försämrad koncentration, humör, tålamod och försämrat immunsystem och kan vara en grund till utmattning.

Stress is basically a disconnection from the earth, a forgetting of the breath. Stress is an ignorant state. It believes that everything is an emergency. Nothing is that important. Just lie down.

Undertryckt exhibitionist

Satt och läste en dagbok igår kväll och undrar ibland vem jag var när jag var 17, 18? Lite galen stämmer nog bäst.

Under året jag var 18:
*ledde jag ett yogapass på gympan och instruerade alla i "plankan" trots att jag själv bara testat yoga tre gånger. Jag och min bästis spelade in oss själva på band när vi chantade indiska mantran och spelade sen upp för klassen. Där i gympasalen förvandlades vi till värsta bohemerna med våra linnebyxor och turbaner.
*hoppade jag bungyjump på Kreta, fast instruktören hade sitt ben i gips
*brukade jag o mina kompisar ha vad vi ansåg vara kulturiga kläder på oss o diskutera Kafkas Processen, högt på kafeer. (Skäms 1)
*slog jag min pojkvän så han blödde näsblod, när han varit otrogen (Skäms 2. Män får inte slå kvinnor och kvinnor får inte slå män. Fast han var dum i huvudet.)
*Klädde jag och mina kompisar ut oss till gravida för att se vilka reaktioner vi skulle få av folk på stan. Folk reste sig på bussen för att vi skulle få sitta! (Skäms 3) Det här var ett arbete till Samhällskunskapen. Behöver jag nämna att vår lärare var bra?
*lyckades jag ge min kompis Richards asgrymma rockband ett töntigt rykte genom att spela in en känsloladdad musikvideo där kompis Joanna spelade en prostituerad som adopterade bort sitt barn. Vi tyckte videon var väldigt djup och intellektuell, det tyckte inte bandet. Videon visades på repeat på lokalteve hela den sommaren. Richards band splittrades. Ojdå...

Sammanfattningsvis kan man säga att jag antagligen går och trycker ner den exhibitionistiska ådran i mig, as I write. Det kan väl aldrig va bra? Se upp världen. Here i come!

en medelålders-svensson-helg vare här!

vilken helg va? Konstigt vad lugn och harmonisk man kan bli av att inte partaja en helg. Har bara gjort duktiga vuxna svensson-saker den här helgen. Som att skriva klart min hemtenta sedan förra kursen (inte så svensson, bara duktigt), köpt nya lerkrukor och planterat om två blommor som höll på att kolavippa (var tvungen att stå och betrakta dem stolt i säkert tjugo minuter efteråt), gått söndagspromenad, bakat ett lass kanelbullar, druckit kvällskaffe och somnat före klockan elva, sett på lets dance och rasat över att lasse brandeby fick vara kvar. Druckit ett glas vin, istället för att partaja loss vilt med en hel flaska. Har också ätit lång frukost och haft tid att läsa hela DN (fast jag kastade ekonomidelen)

Ska snart se på galna Trinny och Susannah som ska stajla om ett par, så att deras kärleksliv blir bättre. Inte visste jag att kärleken satt i kläderna.

Jag måste nog äta en kanelbulle och kolla om de blev goda.

Släpp söndagsångesten nu och embrace the new week. Det är ändå snart helg igen ska ni se. Kram!