maja-piraya

Sunday, June 24, 2007

The wedding singers!

Att alla i familjen är grymt musikaliska bevisades då kusin Hanna gifte sig i Östersund för några veckor sedan. Jag, syrran och brollan ställde förstås upp med kastanjetter, marackas, klaves samt grymma sångröster (!) för att hedra brudparet. Egen version av The Turtles "Happy together" framfördes och med rim som "Andreas värmer mer än ett underställ på ett fjäll" får nog Lasse Holm börja höja nivån på sina egna bitar. Visst? Nedan kan originallåten spanas in, men jag måste nog säga att vi var ett snäpp bättre!

The Turtles - Happy Together (12th November 1967)

Grymt!

Thursday, June 21, 2007

Att falla i sömn

Jag bloggade för två dagar sedan, i samband med eskilstunaflytt, om nya tider och förändringar. Tydligen verkade jag i det stora hela tycka att sådant var bra om än lite vemodigt. Jag är nu beredd att helt byta åsikt. Förändringar, särskilt hastiga, något oväntade sådana är helt enkelt farliga!

Sätt er in i följande scenario. Du har länge haft en 180 centimeter bred säng helt för dig själv. Du kan välja om du vill sova på längden, bredden, upp och ner, på diagonalen etc. Så, över en natt halveras din sovyta till 90 centimeter (utrensing av möblemang, genom försäljning, på grund av flytt) och du småskrattar åt din patetiska docksäng innan du kryper till kojs. Tänker att oj, här gäller det att dra in fötterna och inte drömma för vilt. Men någonstans mellan det att du lagt ifrån dig din kvällsbok (för närvarande Bridget Jones dagbok.. ja, jag läser den igen!) stoppat i öronpropparna och släckt lampan så är sängens area som bortglömd.

Jag vaknade i fallet och hann precis sträcka ut foten för att köra in den i den närstående byrån. DUNS! Landade tungt på axeln och undrade förvirrat var halva sängen tagit vägen. Hade ju såklart sträckt ut mig som vanligt med mina stolta etthundrasjuttiotreåenhalv centimeter, i tro om att sängen var lika bred som natten innan. Tyvärr var den inte det.

Slutsats: Förändringar kan vara direkt farliga.

Tuesday, June 19, 2007

Älsklingstuna - Tiiiime tooooo, say goooodbyyyyye!

Är det alltid så, att precis när man är på väg att avsluta något så kommer man på hur sjukt trevligt det varit. Har ju sett fram emot att flytta tillbaka till sthlm jättelänge nu, men så blommar hela stadsparken och grillarna tänds i rothoffsparken. Å ån glittrar, solen skiner och vännerna är helt enkelt bara helt toppen! (You know who you are!)

Man kan inte låta bli att undra om man på något sätt kunde ha utnyttjat de här tre åren ännu mer? Maxat varje dag lite till? Ja, säkert. Men ett bevis på att jag fått ut fantastiskt mycket bra är iaf att det kommer kännas vemodigt när flyttlasset går nästa fredag och jag inser att jag kanske aldrig mer kommer fika på kaka eller café arena, äta sushi, titta på desperate housewives med alla brudarna, dricka öl på bishops arms, promenera genom gamla stan, slippa åka buss för att hälsa på en kompis. En stor fördel med eskilstuna har defenitivt varit närheten till allt (vilket såklart beror på att stan är ytte-pytte) och hur lätt det är att få en lägenhet (Tre stycken på tre år! Oändligt tack för flytthjälpen la famiglia!).

Men nu är allt slut (snyft!) och en ny epok (jösses så högtidligt!) tar sin början (börjar påminna om rektors tal när jag gick ut nian) och nya erfarenheter ska göras och platser ses och ja... Vi är väl helt enkelt mitt uppe i det där som kallas livet. Fantastiskt, läskigt, lurigt och alldeles, alldeles underbart!

Snart sushi för siiiiiista gången med annika och jonken (som flyttar idag).

Until then. Eskilstuna - I feel this is the beginning of a beautiful friendship.

Friday, June 15, 2007

Drömmen om ett eget skrivbord

Hej Big siz! Tack för smarrig middag igår. Kräver recept via mail! Hoppas barnen är snälla mot dig idag och går hem tidigt så att du får ta helg. Kram kram. Ps, be din make maila över "Happy together"-bilden om han får tid :) /Lil' siz

Var på nya jobbet igår och skrev på kontrakt, fick se vart mitt nya fina skrivbord skulle stå och presenterades för espressobryggaren (som jag funderar över om man kan göra oboy i) och de anställda. Alla verkar jätterara och positivt inställda till att företaget växer och jag kommer dit. Känns som att de tror på mig och det är ju en alldeles fantastisk känsla. Misstänker att jag bara var ett enda stort leende när jag vandrade omkring i deras showroom. På vägen därifrån överraskades jag dessutom med tjusiga presenter från deras sortiment. I have a good feeling about this.

Käkade middag hemma hos syrran å hennes man och bror var också där. Känns enormt kul att vi nu kommer kunna ses lite oftare och att alla är samlade i stockholmstrakten.

Tuesday, June 12, 2007

Det går bra nu..!

Det har hänt! De högklackade pumpsen (se tidigare inlägg) måste ha hjälpt. För jag HAR FÅTT JOBB för tusan. På torsdag skriver jag kontrakt och från och med i mitten av augusti kan jag titulera mig marknadsförare/copy/grafisk designer/nånting mer... Måste arbeta på jobbeskrivningen, det där kan bli jobbigt att säga...

Okej! Dags att släppa bomben för mor o far. Antagligen kommer de bli alldeles lyriska över att jag inte kommer behöva äta kall ravioli direkt ur burken, sittandes på deras soffa.

En till grej som jag glömde att skriva, JIPPIE-JAJ-JAJ-JIPPIE-JAJ!!

Monday, June 11, 2007

Mina fötter är värda all cred i världen

Motvilligt får jag nu lov att inse följande faktum; mina fötter vill inte gå i högklackade skor. Det spelar ingen roll om de är runda, fyrkantiga (hujedamej) eller runda framtill, fötterna skriker ändå "aj aj aj!" högt på gatan. Så högt att folk vänder sig om och stirrar! Det är rent ut sagt pinsamt.

För att tydligare illustrera varför jag under de senaste dygnen kunnat dra dessa slutsatser vill jag nu bjuda på följande scenarion.

1. Härligt bröllop uppe i natursköna Östersund i helgen. Romantiken är tät i luften och myggen surrar förföriskt. I magen blandas renstek för fullt med hjortrontarte efter smaskig brölloppsmiddag. Välskrivna tal och sånger framförs till brudparets ära och man skulle kunna tro att kvällen är perfekt. Men nej. På mina fötter finns dessa moderna tortyrverktyg som gör att jag fullt ut inte riktigt kan njuta. Mina svarta power-pumps med höööög klack och spetsig tå. När dansen börjar haltar jag besviket bort till bilen för att ta fram reservskorna, de platta tygisarna. Halleluja! Jag känner min lilltå igen, ett tag var jag osäker på om den fortfarande var vid liv.

2. Arbetsintervju på classy inredningsföretag i Stockholm på måndagen. Fötterna har läkt sedan lördagen och som den optimist jag är tänker jag att det kommer bli annorlunda med nylonstrumpor i skorna. Jag ser redan mig själv glida in på kontoret och inser att utan det där "klippeti-kloppet" som bara pumps kan framkalla, kommer intervjun aldrig gå i land. Och med nylonstrumpa på behöver jag faktiskt inte banka in foten i skon, eller spola den under kallt vatten innan för att liksom krympa den. Nej, foten glider magiskt i. Är nylonstrumpan hemligheten till ett nytt fantastiskt högklackat liv? Men, ack. Efter tio minuters promenad är jag beredd att ringa larmtjänst för att någon ska komma och såga mig ur mina skodon. Jag stapplar snarare än glider in på kontoret och måste hålla mig i väggen för att inte ramla. Mamma får hämta mig vid busshållplatsen med tygisarna i cykelkorgen. Jag har åter misslyckats.

Nu skulle man kunna tro att jag, direkt när jag kom hem, kastade vansinnesskorna i papperskorgen. Men nej. Efter omsorgsfull skoputs åkte de ner i sin skära skopåse i väntan på nästa tillfälle när det är dags att se power å resepektabel ut. Kanske att de nästa gång, magiskt nog, inte gör ont?

Thursday, June 07, 2007

Äntligen färdig!



















Igår var det Sveriges Nationaldag och luften var full med doften av grillad flintastek och nyklippt gräs. Det var den första dagen jag kände att sommaren nästan är här och likaså lediga dagar. Men först idag blev jag verkligen ledig för jag och Ica gick upp med vår uppsats och nu är det ajöss till kaffekopp och korrläsning. Nåväl, några revideringar blir det väl, men vi vet i alla fall att uppsatsen kommer gå igenom och det känns skönt.

Precis när jag satt och njöt som mest med en glass ringde mobilen och företaget som jag var på intervju hos förra veckan meddelade att de ville träffa mig igen. Sakta men säkert går det framåt och jag hoppas hoppas! Ändå försöker jag tänka att blir det inte det här, blir det något annat.

Ikväll blir det i alla fall Rothoffsparken för att fira Annika som fyller år och mig själv och alla andra som är klara med uppsats. Jag och Ica har ju gått upp sist av alla och inte helhjärtat fått delta i allt galejande senaste veckan, även om jag måste medge att vi gjort ett tappert försök.

Dags att fixa grillspett och packa väskan inför resa till Frösön och kusin Hanna med fästman Andreas som knyter Hymens band på lördag. Hurray!

Saturday, June 02, 2007

Fest fest fest


Tokgrym fekke i onsdags i studion på IDP. 30-talstemat var klurigt men blev helt rätt. Lyckades inte få med mig min egen kamera, men vad gör väl det när ens polare är värsta papparazzisarna. Kolla tex in Johan & Linda. Har fortfarande inte återhämtat mig fysiskt efter den vilda festen så blir en lugn hemmahelg hela helgen, varvat med lite glass i solen. Det ska det nog finnas tid för.

Lyssnar förresten på "Design Simon&Thomas" på ett öra. Engelsmannen sa just "In the new vardagsrum, we're gonna put [...] For dinner we're gonna have fiskpinnar [...] I don't care about the snickare arriving" Jag vet inte. Självklart vet jag ju att jag själv pratar engelska med svenska ord instoppat lite här och var, men det kan väl omöjligt vara så här enerverande? Näääjdå!

Och nu över till något helt annat. Var på intervju igår på ett inredningsföretag i sthlm. Tjänsten innebar en hel massa skoj, både sånt som har med utbildningen att göra men även nya grejer. Kändes bra men läskigt. Allt är ju på riktigt nu helt plötsligt. Men den dag jag får ett jobb, ett riktigt jobb, på riktigt, då kommer jag jubla! Jättehögt!

Vet föressten inte om tänket med att inte skaffa sommarjobb var helt genomtänkt. Kanske får jag höra av mig till mina kära skokollegor i estocolmo? Eller sitta på mammas och pappas soffa och äta kall ravioli hela sommaren. Jag har aldrig varit arbetslös. Kanske är dags att prova det nu? Jag skulle kunna skriva ett par bestsellers eller rädda regnskogen? Möjligheterna är oändliga.