"Kan du tala i mitt högra öra jag hör så dåligt på vänster!"

Igår vaknade jag av att mitt vänstra öre gjorde förbannat ont… och att det var alldeles tyst. Tack gode gud för öronproppar. Utan dem hade jag behövt lyssna på grannens sjungande (inte särskilt bra) i duschen, Benns andningar (varför kan han inte andas genom näsan som normala människor?) och brevbärarens klamp i trappuppgången. Öronproppar. Aaaah!

Men gör öronproppen ont ska man nog ta ut den tänkte jag och medan min logiska förmåga var på topp denna morgon var inte min fingermotorik det. Jag kunde helt enkelt inte få tag om den gula lilla skumplastbiten. Tydligen hade jag tryckt in den så noggrant kvällen innan att den inte riktigt gick att nå. Rusade kallsvettig mot badrumsskåpet på jakt efter pincett eller annat tillhygge. Upptäckte förtvivlat att Benn tagit med sig min pincett till England. Rotade i kökslådorna efter redskap men insåg att varken potatispressen eller spiralvispen skulle funka. Förskäraren glimmade förrädiskt i lådan, men efter en sekund beslutade jag att låta bli den.

Jaha, så det är så här det känns att vara döv. Eftersom jag var toksen till jobbet resulterade det i att jag fick springa ner till skoaffären med öronproppen fortfarande i. Mina jobbkollegor är jämt så flashiga och nymakupade att jag antog att någon av dem bara måste ha en pincett som jag kunde operera mig själv i örat med. Men såklart var jag först på butiksplan och nästa person kom inte dit förrän om en timme.

Jag trodde aldrig jag skulle få höra mig själv säga: ”Kan du tala i mitt högra öra, jag hör så dåligt på vänster!” Jag och gammeltanterna stod fullkomligt och skrek åt varandra inne på Ecco. ”Va sa hon?!” och den nya securitasvakten tittade jättekonstigt på mig när han patrullerade förbi. Inte så konstigt.

Ikväll ska jag nog fästa någon slags snodd i öronproppen så att man slipper sånt här. (Kan det här vara en jättebra affärsidé föressten? Början till mitt stora imperium ”Maja ear plugs – Ear plugs that make you feel safe!” vars huvudkontor skulle kunna vara stationerat i Västindien. Själv skulle jag mest ligga på stranden och sippa mai tais såklart.)

Att bero på öronproppar. Benn skulle fråga min mamma på svenska om han kunde få låna ett par öronproppar. Det blev: ”Solveig, har du några ögonploppar?”