"Man kan faktiskt inte ha sex jämt"

I mitten av åttiotalet började den populära australiensiska såpan Neighbours att
sändas på teve. Den blev en megasuccé! Antagligen för att den innehöll allt en
såpa ska innehålla, det vill säga födelser, bröllop, otrohet, slagsmål och några explosioner då och då. Alltså ungefär så som det riktiga livet är, fast upphöjt i sju.

På min gata hemma i stan så var livet framtill för några månader sedan ganska långt ifrån det på Ramsay Street i Neighbours. Inga slagsmål i trappuppgången eller utomäktenskapliga affärer i tvättstugan. Men nu. Det börjar sakta med säkert gå utför.

Det började egentligen när vi fick det där kodlåset i porten. Helt plötsligt fick vi hyresgäster reda på att uteliggare huserade i huset. De hade belysningen i källaren på dygnet runt och alla småtisslade med varandra om misshandlar och rån. Något som säkert inte stämde alls. Men hur som helst. Det började bli lite spännande.

Sedan blev det bara jobbigt. För grannen nedanför mig började helt plötsligt spela med helt galet hög volym och ha fest mitt i veckan. (Jag är föresten stolt över att jag börjar bli gammal!) Gärna när man skulle upp tidigt morgonen efter. Blåögd som jag är tänkte jag att han kanske inte vet om att han stör. Och att det var bäst att tala om det. Då skulle han kunna bli generad och be om ursäkt. Och jag skulle kunna vara lite ädel och felfri och säga att det var okej. Det blev inte så. Grannen öppnade inte ens dörren och det slutade med att jag stod utanför dörren och likt reklamen skrek in genom brevinkastet: ”Man kan faktiskt inte ha fest jämt!” (…tyvärr lite för tyst. Men, man vill ju inte störa någon…)

Sedan började grannarna ovanför mig att ha sex i tid och otid. Jättehögt! Både sängkarmsbank och åååhande. Okej om det är någon gång ibland, men tre gånger per dag?! Sluta glassa med ert jävla sexliv. Problemet här är också att det känns helt okej att knacka på en granne för att han spelar hög musik, men det känns sådär att knacka på och klaga på högljutt sex. Kan man skriva en lapp kanske? ”Man kan faktiskt inte ha sex jämt.”

Sist men inte minst har vi kareoke-grannen. Henne tycker jag ganska bra om, för hon måste verkligen tro att ingen kan höra henne. Ingen med en sådan röst skulle nämligen vilja att någon annan hörde henne. Min absoluta favorit är när hon drar igång med ”We will, we will rock you.” och stampar med foten i golvet samtidigt. Kul.

Har funderat på några lösningar. Att till exempel bjuda in allihop till någon slags höstfest och i varannan mening droppa hur väldigt lyhört det är i den här fastigheten. That’s svensk finkänslighet for you. Eller så kan jag spela in mina grannar på band (hört från min lägenhet) och sedan lägga bandet i deras brevlåda. Det skulle nog också kunna funka. Om dessa välsmidda idéer mot förmodan går i stöpet, funderar jag på att helt enkelt videofilma hela eländet och göra en ny såpa, typ Neighbours 2. Den första serien har ju ändå hållt på i 21 år nu, och måste dragit in en hel del cash till manusskrivarna. Kanske är min boendesituation egentligen inget problem utan bara en chans att äntligen, äntligen tjäna den där första miljonen?

Dags att gå och nanna och plugga in öronpropparna. God bless öronpropparna.