Monday, October 09, 2006

Chantal bor i Soho och Churchill under jord

Oho, tillbaka i Sverige efter underbar helg i London. (Tack för körkortspepping alla fina vänner. Kändes fint att komma hem till!)

Vilken lyx att få åka till London lite då och då. Vi hade en jätteskön helg med vackert höstväder och konstigt nog inte så mycket regn.

På torsdagen gick vi på Tate Modern och kollade på all fantastisk konst till det förnämliga priset ingenting. Tate tog dock igen det på priserna i restaurangen, men det var nog den bästa gnocchi jag någonsin ätit. Genom spöregnet sprang vi sedan till Starbucks och drack varm choklad. Fick tunga Sydney-flashbacks, eftersom det här var vårt stamställe när vi var där. Det gick nog inte en dag utan ett besök.

Kvällen spenderades på en tapasresturang i Clapham och sen lite pubar ute på stan. Fantastiskt att kunna gå ut på vardagar och inte vara helt ensam. I like. Lyckades glädja personalen i tunnelbanan när jag på vägen hem bad att få fylla på krediten på mitt Lobster card (tunnelbanekorten man använder i London heter Oyster card.) Sak samma liksom!

Mer kultur på fredagen. Besökte med massor av amerikaner ”the war rooms” och kikade lite på hur Churchill levde i skyddsrum under parlamentet under krigstiden. Ganska mysigt hade han det där med sina ministrar tror jag. Fanns definitivt de som hade det sämre ställt. Halva museet var tillägnat Churchill och hans liv. Utställningen var uppbyggd nästan enbart av stora stora stora massiva textblock och hade kunnat användas som skräckexempel i en kurs om uställningstext. Orkade läsa ungefär tre procent av det som stod där. Hjälpte inte att de försökt variera för läsaren genom att ha lite text på datorskärm, lite på kanon på väggen, lite i foldrar. Tråkigt att se hur så mycket arbete är helt förgäves!

De hade dessutom mycket information i ”små telefoner”. Skönt att lyssna, trots att det bidrar till att man inte kan prata med varandra. Också synd att man inte kunde höra mycket då det var ganska många skolbarn på plats. Barn låter, så är det bara. Kanske telefonidéen passar bättre någon annansstans. Okej, museianalysen är klar nu.

På kvällen blev det thaimat och pubbande igen. Benn kom igång och break dansade spontant i garderoben tills han råkade hälla ut sin öl. Ha ha.

Gick och stadsvandrade i Soho på lördagen tillsammans med Lucy och Colin. Colin läste högt ur sin stadsvandringsbok och var utmärkt guide. Pekade ut distrikten där de prostituerade idag bor. På namnskyltarna som hängde på dörren fanns namn som: Chantal, Monique, Francesca och Shakira. Allt kändes spännande och lite Molin Rouge tills en man kom ut ur en av portarna och drog upp dragkedjan i byxorna medan han skyndade därifrån.

Gick och åt på Pizza Hut och såg Scorseses ”The departed” på bio. Bra story men, citat Colin: ”What a waste of time, they all died!”

Noel Gallagher stod ingenstans att finna, på söndagen när vi besökte hans trakter Primrose. Inte heller susade Jamie Oliver förbi på sin turkosa vespa. Kate Moss och Pete Doherty satt inte och sippade vin på någon uteservering och Gwyneth Paltrow lekte heller inte med barnen Apple och Moses (Underbart, de heter typ äppelmos på svenska ju! Stackarna…) i parken längs sluttningen till den bästa utsiktsplatsen i London. Det gick sisådär med kändis spottingen. Däremot såg vi minst trehundra Grand Danois som söndagspromenerade med sina mattar och hussar. Det är helt enkelt en sån hund man ska ha.

Lagade mat på kvällen och lyckades framkalla skrattsalvor hos Benns roomies när jag frågade var burken med "Munchy Peas" stod någonstans. Skulle ju såklart vara "Muchy Peas". Men de är ganska munchy också för den delen. Har förstått att jag kommer bidra till många glada miner framöver med tanke på alla de felsägningar jag gör! Men det bjuder jag på.

Innan vi skulle somna sa Benn och jag hej då och funderade på hur många hej då till det skulle bli innan vi enbart kunde börja säga hej. Vi har sagt ganska många hej då nu och det blir aldrig någonsin lätt. Skönt att tänka på är dock att jag åker dit om sexton dagar igen. Så det blir inte så långt hej då denna gång.

Hej då!

4 Comments:

Blogger Sannan said...

Åh vilken lyx att få åka över dit sådär lite på impuls! Avis!
Jag hade gärna bytt med t-banepersonalen bara för att få höra Lobster-card. Guld! Hahaaa..

3:27 PM  
Blogger Johanna said...

hahhaaaaa roliga majapiraya!!
Börjar se framemot london efter ditt inlägg. Verkar ju värsta mysigt där! Och jag kan garantera att jag kommer att bidra med 100 % felsägningar.

12:38 AM  
Blogger Linda said...

AVUNDSJUK!
Älskar London och som konstfreak toklängtar jag efter att besöka Tate. Min Gurr var där för ett tag sen,det var mäktigt sa han...
Om du vill känna av LITE London-vibbar så häng gärna med oss (jag, Lisa, Johan, Sanna m.fl) när vi besöker Bishops arms. Supertrevligt ställe och så har de såna där underbara salt & vinäger-chips.
En till pint med Guinness tack!

8:48 AM  
Blogger majsan said...

oh ja linda! Det vill jag gärna. Har suttit och suktat efter att gå dit jättelänge. Just say when! Kram

2:08 PM  

Post a Comment

<< Home