Monday, August 21, 2006

Om jag vågade skulle jag göra allt jag är rädd för

Det är stor skillnad att betrakta en stad som London med en turists ögon och med ögon som tillhör någon som kanske snart ska flytta dit. Särskilt om ögonen i fråga tillhör en feg person. En sån som jag.

Missförstå mig inte, min weekend i London var hur bra som helst och det var kanon att se Benn igen. Vi åt tårta i Clapham, spatserade på Portobello och klappade Gemmas kanin Vernon som bor i deras vardagsrum.
Så länge jag befann mig tillsammans med Benn var allt okej, men när jag alldeles ensam slogs med shopoholicsen längs Oxford Street, köpte fish and chips och knappt förstod vad försäljaren sa, eller åkte fel i det gigantiska tunnelbanenätet, då var London en smula för stort.

Jag har varit i London många gånger och turistat med familjen och alltid alltid älskat det. Det finns såå mycket att göra och se. Man behöver aldrig ha tråkigt. Men att faktiskt bo där, det är annorlunda. Jag vet att det låter på mig som att jag ska flytta till Timbuktu eller Mongoliet när jag gjort min sista termin i Eskilstuna och så är det ju inte riktigt. Jag ska bara flytta till London, en stad där tusentals svenskar redan slagit ner sina bopålar. Så, då är det väl inte så läskigt? Nej, det är väl inte det. Eller jo!

I fredags när vi satt på tuben sa jag att jag önskade att jag kunde alla ord i det engelska språket, så att jag alltid skulle förstå exakt vad någon menade. Då skrattade Benn lite och sa att det ju inte är någon mening att kunna allt från början. Man skulle ju aldrig lära sig något nytt då. Gud, så äppelkäckt tyckte jag, men det ligger väl något i det.

Fast det där med att man inte alltid behöver kunna allt, att det är helt okej att inte förstå, att man ibland behöver extra hjälp, det kan nog vara ganska bra att lära sig. Annars skulle man ju aldrig någonsin våga lära sig barbackarida eller laga gazpacho eller ta körkort eller något annat man är rädd för, men gärna vill göra. Och det vore ju en förlust.

Mina hjältar är alla människor som vågar lära sig nya saker, även sådana saker som de vet med sig att de kanske egentligen inte är så bra på eller är rädda för. Desto större utmaning. Coola coola människor. Fortsätt med att göra såna grejer, så kanske jag inte behöver vara så kinkig med att flytta till London.

5 Comments:

Blogger Johanna said...

vi kanske kan missförstå tillsammans nästa höst. Jag tycker också att det känns läskigt... MOAAAHAHAHAHHAH

12:47 PM  
Blogger majsan said...

ja det gör vi! Kom med mig och rädda mig från alla läskigheter!

1:48 PM  
Blogger Pytti said...

jag har suttit och klurat en stund på vad du nemar m,ed coco cola männikor, eh? men jaha jag läste bara fel. kram ses ikväll!!

8:16 AM  
Blogger Pytti said...

meh åhhh! var ju inte färdig med det där inlägget! grrr

8:17 AM  
Blogger majsan said...

Anna din tok! Skönt att det inte bara är jag som läser fel titt som tätt. Ha! Ikväll är det desperate housewives! Jag har gjort morotskaka. Yummy yummy yummy i've got love in my tummy!

9:42 AM  

Post a Comment

<< Home