Vad en maja verkligen vill ha

Idag började fortsättningskursen i scenisk gestaltning. Lika spännande och nervöst som sist var det. Ska jag med slutna ögon våga ledas runt av en människa jag aldrig någonsin mött? Göra balansövningar med ytterligare en och improvisera en berättelse framför tjugo personer alldeles ensam. Särskilt det sista är något som i vanliga fall skulle göra mig rädd, men fantasin bara kom och jag hade jättekul. I love it! Hursom haver ledde alla de här övningarna till att jag lossnade lite från det vanliga tänket och olika idéer kom till mig utan att jag visste hur. Jag skrattade konstant i tre timmar, blev upprymd och kände mig märkligt… fri faktiskt.

Entrprenörskap och Affärsutveckling är en annan kurs som gör att man börjar fundera lite på varför man gör som man gör, hur man kan utvecklas och vad ens mål är.

Jag behöver det här. Pepp, inspiration, och att se förändring som något spännande, som möjligheter, chanser, öppna dörrar. Inte som något fruktansvärt läskigt.

Vad som ligger bakom oss och vad som ligger framför oss är obetydligheter i jämförelse med det som ligger inom oss.

Ps, Om jag inte blir resereporter tror jag kanske att jag ska satsa på en framgångs-självhjälpsbok-american-style-ala-oprah winfrey. Har hört att det ligger en del pengar i det. (För att lämna den där fria inspirerande känslan och gå över till mitt mer materialistiska jag)