wanna feel free to be me

Mamma sa att när hon fyllde femtio så blev hon en riktig tant. En sån där som slutade bry sig så mycket om vad alla tycker utan gjorde som hon själv ville. Visst låter det skönt? Och allt efter att åren går känner jag att det där släpper för mig med. Inte i rasande fart, men sakta och säkert. Jag står för att jag inte gillar att brännboll, musslor eller att tälta på musikfestivaler. Ännu skäms jag lite för att jag inte med glöd kan tala om klimatförändringar, tycker illa om förändringar och tycker att det är roligt att koka min egen sylt.

Jag gick genom stadsparken idag och såg tio glada pensionärer i reflexvästar stå och stretcha vadmusklerna. I händerna hade de stavar och det var tydligt att de hade varit ute på en riktig långpromenad. Alla som gick förbi log mot dem eller fnissade lite. Och själva kände de sig nog också lite tokiga, det syntes på de förlägna minerna. Precis när jag passerat gruppen hörde jag en av tanterna berätta om vad hennes barnbarn sagt angående stavpromenaden. ”Men mormor, tänk om någon ser dig!” Hela gruppen skrattade gott, och jag med. Var kommer egentligen den här längtan efter att så gärna vilja smälta in, vara svenskt lagom och accepteras? Och varför ska vi vänta tills vi blir gamla för att hundraprocentigt våga gå helt vår egen väg?

Men sedan kan det ju vara skönt att rymma från sig själv ibland också. Som den gången jag låtsades vara fotograf för National Geographic (jag gjorde ett reportage om aboriginernas vandring i the australian outback) eller den gången jag iscensatte min egen död istället för att säga till en kille att jag inte var så intresserad i alla fall.

Trots en tonår byggd på lögner (kanske inte riktigt så dramatiskt) har jag dock upptäckt något väldigt befriande på senaste tiden. Har man väl berättat om en knasig talang/styrka/svaghet/vana för någon i sin omgivning, är det lätt att resten av bekännelserna slinker ur en de med. Och det är skönt. Lovar. Inget är så bra som att kunna få vara hundra procent av sig själv och bli accepterad för det. Och varför ska man inte vara sig själv, alla andra finns ju redan.