Det gör ont, det gör ont, det gör ont!!
Var mogen julen 2006 och önskade mig ett tandläkarbesök i julklapp, vilket jag också fick. Jag har alltid tyckt att det är trevligt att gå till tandläkaren. Man får läsa inredningsmagasin utan att betala för dem (därför gillar jag också att gå till frisören) och vid lagningar får man ibland för mycket morfin (händer alltid mig) vilket resulterar i fnitter och falska lyckokänslor. Härligt.
Besöket började bra med ELLE interiör i väntrummet. Drog på mig blå plastskydd ovan på skorna och parkerade en mental note i hjärnbarken att komma ihåg att ta av mig plastskydden när jag gick ut igen. Ha! Alltid finns det ju någon stackare som irrar omkring på parkeringen med plastskydden kvar på.
Tandläkaren var jätteung! Säkert bara tjugofem. Skulle hon pilla i min mun? Dessutom var hon snygg och såg så där polerad ut också, vilket gör att man får extra dåligt samvete över sitt småätande, att man inte går och tränar, filar sina naglar och har en jämn solbränna. Fick annat att tänka på när tandsköterskan stoppade in röntgenkameran i munnen på mig och sa åt mig att le. Ha! Mycket roligt. Blir alltid lika nervös när tandläkaren går ut ur rummet för att undvika all strålning från röntgen. Hallå! Här sitter jag ensam och blir micrad liksom.
Nervositeten och osäkerheten späddes på vart efter att stolen jag satt i började fällas ner tills huvudet låg i nivå med den nedersta skrivbordslådan och fötterna pekade rätt upp i luften. Tandläkaren började rabbla olika trollformler till sköterskan, såsom, C-59, L-4 på tvåan. Partiell tandsten. Detta pågick i oändlighet innan hon översatte rappakaljan till mig. Två små hål. Inte bra tyckte hon. Själv var jag asglad att det inte var värre eftersom jag undvikit tandläkaren på fem år.
Sedan tyckte tandläkaren att hon kunde laga ett av hålen på en gång. Det var ett litet hål och skulle kunna fixas utan bedövning. ”Ja, jag är inte såå smärtkänslig” skrattade jag för att tandläkaren skulle tycka om mig. Tandläkaren log och sa ”Vifta med vänster hand om det gör ont”. Innan tandläkaren ens nuddat min tand med borren dök vänsterhanden upp och viftade tandsköterskan i ansiktet. ”Aaaah!” gurglade jag med diverse instrument i munnen. Tandläkaren tittade förvånat på mig och stack in sprutan i tandköttet. Högre delen av munnen började domna bort och jag log nöjt.
Tandläkare arbetar precis som frisörer, bartendrar och taxichaufförer som alla vet inom servicesektorn. Det som skiljer dessa yrken åt är att tandläkare inte kan prata med sina kunder eftersom de oftast har munnen full av instrument och dessutom är bedövade i halva käkpartiet. Det hade min tandläkare inte förstått. ”Vill du att jag kallar dig nästa år då Maria?” Gurgel och host till svar. ”Blir det bra i mars nästa år?” Efter typ fem minuter vände hon sig om och utbrast ”Oj då, det kanske inte är så lätt att prata med den där i munnen” Under borr-delen av behandlingen försökte hon fråga ut mig om när jag skulle flytta till London och var jag skulle bo. Tandsköterskan fick påminna tandläkaren om att jag hade en borr i min mun och att det kanske inte vore så lämpligt att prata.
Extra bonus med detta besök var att tandsköterskan lyckades leka vattenkrig med den där vattensprutgrejen och gav mig värsta ansiktstvätten samt att receptionisten försökte skinna mig på 400 kronor extra. Som att det inte är dyrt nog att gå till tandläkaren… Visste ni föresten att begreppet ”laga ett hål” har fått den vackra eufemismen ”fyllningsterapi”. Undra om det är för att så många är rädda för att gå till tandläkaren?
Kom jag ihåg att ta av mig de blå skoplastskydden. Svar: nej.
Besöket började bra med ELLE interiör i väntrummet. Drog på mig blå plastskydd ovan på skorna och parkerade en mental note i hjärnbarken att komma ihåg att ta av mig plastskydden när jag gick ut igen. Ha! Alltid finns det ju någon stackare som irrar omkring på parkeringen med plastskydden kvar på.
Tandläkaren var jätteung! Säkert bara tjugofem. Skulle hon pilla i min mun? Dessutom var hon snygg och såg så där polerad ut också, vilket gör att man får extra dåligt samvete över sitt småätande, att man inte går och tränar, filar sina naglar och har en jämn solbränna. Fick annat att tänka på när tandsköterskan stoppade in röntgenkameran i munnen på mig och sa åt mig att le. Ha! Mycket roligt. Blir alltid lika nervös när tandläkaren går ut ur rummet för att undvika all strålning från röntgen. Hallå! Här sitter jag ensam och blir micrad liksom.
Nervositeten och osäkerheten späddes på vart efter att stolen jag satt i började fällas ner tills huvudet låg i nivå med den nedersta skrivbordslådan och fötterna pekade rätt upp i luften. Tandläkaren började rabbla olika trollformler till sköterskan, såsom, C-59, L-4 på tvåan. Partiell tandsten. Detta pågick i oändlighet innan hon översatte rappakaljan till mig. Två små hål. Inte bra tyckte hon. Själv var jag asglad att det inte var värre eftersom jag undvikit tandläkaren på fem år.
Sedan tyckte tandläkaren att hon kunde laga ett av hålen på en gång. Det var ett litet hål och skulle kunna fixas utan bedövning. ”Ja, jag är inte såå smärtkänslig” skrattade jag för att tandläkaren skulle tycka om mig. Tandläkaren log och sa ”Vifta med vänster hand om det gör ont”. Innan tandläkaren ens nuddat min tand med borren dök vänsterhanden upp och viftade tandsköterskan i ansiktet. ”Aaaah!” gurglade jag med diverse instrument i munnen. Tandläkaren tittade förvånat på mig och stack in sprutan i tandköttet. Högre delen av munnen började domna bort och jag log nöjt.
Tandläkare arbetar precis som frisörer, bartendrar och taxichaufförer som alla vet inom servicesektorn. Det som skiljer dessa yrken åt är att tandläkare inte kan prata med sina kunder eftersom de oftast har munnen full av instrument och dessutom är bedövade i halva käkpartiet. Det hade min tandläkare inte förstått. ”Vill du att jag kallar dig nästa år då Maria?” Gurgel och host till svar. ”Blir det bra i mars nästa år?” Efter typ fem minuter vände hon sig om och utbrast ”Oj då, det kanske inte är så lätt att prata med den där i munnen” Under borr-delen av behandlingen försökte hon fråga ut mig om när jag skulle flytta till London och var jag skulle bo. Tandsköterskan fick påminna tandläkaren om att jag hade en borr i min mun och att det kanske inte vore så lämpligt att prata.
Extra bonus med detta besök var att tandsköterskan lyckades leka vattenkrig med den där vattensprutgrejen och gav mig värsta ansiktstvätten samt att receptionisten försökte skinna mig på 400 kronor extra. Som att det inte är dyrt nog att gå till tandläkaren… Visste ni föresten att begreppet ”laga ett hål” har fått den vackra eufemismen ”fyllningsterapi”. Undra om det är för att så många är rädda för att gå till tandläkaren?
Kom jag ihåg att ta av mig de blå skoplastskydden. Svar: nej.
4 Comments:
Åh, lillmajsan då. Har du blivit utsatt för fyllningsterapi eller vad det stod. Stackare. och smärttålig? Du? Hihi. Jag kan bara tänka mig att du såg söt ut när du gick med sned mun och såg allmänt förvirrad ut med blå plastgrejer på fötterna.
Oj du är duktig, jag sätter aldrig på mig plastskydden. lite arrogant kanske?
hihi roligt, har också glömt de där skydden en gång. Pinsamt.
Kram Annika - som ska lägga sina byxor i frysen.
Åh, jag har dragit mig för tandläkaren alldeles för länge jag med... De måste sakna mig så ofta som jag var där förr haha. e inte du oxå gammal stammis?eller minns jag fel...
Post a Comment
<< Home