Brrrrrrrrrrrrrrrrrrruuum!!

Den 17 augusti började den långa resan mot körkortet. Idag den 3:e april (historiskt datum, anteckna noga nu!) tog jag ÄNTLIGEN körkort och nu behöver jag aldrig mer någonsin ta en endaste körlektion igen. Men hur lätt var egentligen den här resan då? Nedan följer några citat från bloggen nedskrivna under hösten och vintern.

Februari: Dagen innan min omkörningslektion lät det så här:

"Man måste faktiskt avboka minst tretton timmar innan!" "Jag vet" svarade jag "Men jag hade inte planerat att bara sova en och en halv timme inatt. Jag är ledsen, men jag tycke inte att det känns säkert att köra när jag sovit så här lite". Tanten muttrade."

Januari: En sen kväll på Raw:

"träffade min körskolelärare och ropade åt henne att hon inte kunde dricka sprit och köra bil samtidigt"

Deember: Dagen innan halkkörningen:

"Innan jag körde på halkbanan hade jag hört historier som att instruktörerna ropade i radiosystem över hela banan: ”Du där, i bil fem, vad i helvete håller du på med? Det där gick väl inte så bra?”. Just därför var jag ganska rädd."

Oktober: Min första jättedumma trafikskola går i konkurs

"Utbildningschefen, en man med mycket hög röst, berättade lite skadeglatt till en annan anställd: ”Vet du vad jag läste i tidningen imorse? City trafikskola har gått i konkurs. De har skatteskulder på 280.000 kronor!”

September: En lektion med den förste elake trafikläraren

"Det är inte meningen att man ska vara ledsen varenda gång man går från en lektion. Det är lätt att man blir det när ens körlärare varenda gång avslutar en lektion så här: ”Om vi ska summera det här lilla gumman, så ska vi titta på allt du gjorde fel.” Trafikläraren rabblar nu upp alla fel. ”Jaha, vi ses imorgon då”. Visst låter han som en inspirerande och peppande man?"

Augusti: Efter en dag när jag hade prestationsångest

"Jag vill köra med min körlärare efter det att jag lärt mig köra bil, så att jag slipper visa mig från min dåliga sida."

Det är inte svårt att se att min körskoletid varit genomsyrad av en del nervositet, tårar och frustration. Men så vände det till slut och mina underbara körlärare Sara och Linda på BilochMC-skolan hjälpte mig igenom allt. Tack till er!

Är vansinnigt glad att jag gjorde det här. De som känner mig sedan länge tillbaka vet att jag blev en smula nervös när jag fyllde 18 och folk började ta körkort. Men själv vågade jag ju inte! Nu har jag visat var skåpet ska stå och tänker helt osvenskt tycka att jag är BRA BRA BRA!!

Nu gäller det bara att bli rik så att jag kan köpa den häääääär fina