En konstig dag idag. Känns som det har hänt en hel massa oväntade grejer, både litet och stort som gjort mig förvånad hela dagen. Here goes:

Jag la bud på en lägenhet och kände mig grymt vuxen. Hade ingen aning om hur mycket jag skulle bjuda och fick försöka luska råd av mäklaren utan att visa hur oerfaren jag var.
Åkte till Kungliga biblioteket och fick gå omkring och se viktig ut med en alldeles egen bokvagn. (Ica har uppenbarligen influerat mig. När började jag tycka att bokvagnar var coolt?) Kände mig på något sätt ändå inte lika viktig som resten av de studerande i läsesalen. Kan det bero på att deras material var tunga dammsamlingar från 1700-talet och mitt var Året Runt från 1980? En bonus under detta besök var också att grabben som jobbade i utlåningsdisken var väldigt rar. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Kungliga biblioteket is the place to be om du letar efter snyggos. Ingen polyester-cardigan så långt ögat kan nå. Helt otippat!

Blev trafikstockning på Birger Jarlsgatan när minst femtusen uniformerade gossar med silverhjälm red genom staden.

Mäklaren ringde igen och gav mig ett skandalöst förslag. Eller, ja, lägenheten blev lite för dyr. Tack och hej till den!

En annan mäklare, Mikael (mkt trevligare) ringer och berättar om en annan budgivning. Höjer iskallt budet och känner mig glad igen.

Dags att byta soppåse. Lyfter upp den ur hinken och ser sedan innehållet fara ut över köksgolvet. Kul.

Bokar tid i tvättstugan. En glasögonprydd tokleende dam ler mot mig. ”Hej! Är du nyinflyttad? Jag har inte sett dig förr! Tänka sig va?” (Egentligen inte så konstigt med tanke på att vi är cirka 60 hyresgäster som aldrig hälsar på varann.) Jag svarar att jag bott där i ett år ungefär. Tokleende damen presenterar sig och berättar exakt var hon bor. Börjar småprata om ditt och datt. Jag bokar snabbt tvättid och går lite otrevligt snabbt därifrån. Förstår folk inte att de inte kan prata med främlingar sådär hursomhelst? Vi bor ju faktiskt i Sverige.