Jag blir alldeles darrig, stirrig..! Men nu är det, just det, jul.

Det är äntligen äntligen fredag. Det betyder att jag nu har gjort alla veckans jobbiga grejer och enbart kan se fram emot jul och lov. Och imorgon åker jag till min darling i Newcastle. Är alldeles supernipprig av alla kom ihåg och att göra grejer, så undrar hur jag ska kunna slappna av. Tänkte försöka lösa det med ett glas vin, en pizza och film med Scarlett Johansen (a good woman). Hon är fruktansvärt snygg den tjejen. Då har jag kanske kanske hunnit börja andas normalt innan det är dags att sussa. Imorgon väntar en lååång resdag. Lämnar lägenheten klockan 10.00 och kommer vara hemma hos Benns föräldrar runt 23.30. "Ja, gud det är ju jättesmidigt att flyga till England". Var det Thailand jag skulle till eller?

Kanske blir det snålt med blogginlägg nu framöver, men jag lovar att skriva värsta rapporten om hur man firar jul i england. (Jag kommer nog behöva anteckna för att komma ihåg alla detaljer. Det är ett konstigt folk!)

Until then. En tokgod jul och ett ännu bättre nytt år tillönskas alla mina goa och fina vänner! Kram på er!

ringeling, jag förstår ingenting

Idag kom startpaketet med mitt nya nummer till telefonen. Glatt petade jag i simkortet i min gamla reservnokia och satte den på laddning. Efter några minuter hördes ett knaster och ett långsamt ostämt pipande i fallande mollskala. Sedan tystnad. Slutsats: Telefon vägrar att bli uppväckt ur sin vinterdvala. Uj!

Satte istället, en smula missnöjt, übergamla ärvda bennmobilen i uttaget och väntade på kontakt med världen. Inte heller här någon stor success. Kan enbart ringa upp folk utan fyror i telefonnumret eftersom fyr-knappen inte fungerar. Därför alla mina vänner med fyror i telefonnumret, its been nice knowing you.

Misstänker att den engelske tomten har uppmärksammat mina problem med telefoneringen så förhoppningsvis blir lidandet kort ;)

Konsumera mera

Veckans bästa köp:

*Fusili follkornspasta Ica Gott Liv. 12.90,- på Ica. Jag har fullkomligt snöat in på fullkornstrenden. Vad gott det här är? Va? Jag inser att jag är hopplöst efter alla andra matnördar. Ica, kan man göra sushi med råris tror du?

* Max Factor Masterpiece Mascara, 149,- på Kicks. Den bästa separerande borsten någonsin. Mascarornas mascaror. Jag skojar inte. (Slipper separera fransarna med synål och riskera att bli blind om någon skrämmer en.) Den här gången visste de vad de gjorde. Extra glamourpoäng för den guldiga förpackningen.

* Blossa starkvinsglögg, spetsad med rom. 59,- på Systembolaget. River lite lagom i halsen och ger pirrande varm känsla i magen. Mycket trevlig gåbortpresent om man vill att värdinnan/värden ska bli lite fnissig.

* Startpaket från Comviq/tele 2. Alldeles gratis nu innan julen. Ett försök av Comviq att lura över andra operatörers kunder till sitt eget nät. Uppskattas även av personer som blivit av med sitt gamla sim-kort på grund av elaka tjuvar.

Nästa veckas planerade inköp: Snyyyygg väderstation från Åhlens med inbyggd termometer, väckarklocka och annat bra å ha. Finns i massor av fina färger.

Superhjälte på glid

Jag har alltid vetat att jag haft en gåva, men inte vetat vad det varit. Känt mig lite annorlunda, speciell, kanske utvald till och med. I natt kom svaret till mig. Jag är utrustad med superhörsel! Här är anledningen till att jag inte är tacksam för mina superhjältekrafter.

När klockan blir halv tre på natten och man fortfarande inte har somnat (för att man har grov ångest för morgondagens halkbana), det är då alla sinnen förstärks. Man känner hur svetten tränger ut genom porerna, hur äckligt man smakar i munnen, hur nattseendet helt plötsligt gjort rummet superljust. Men framför allt är det de tick-tackande klockorna, den brummande kylen, vinden i ventilationen och snarkar grannen? När öronproppar inte längre hjälper och sömntabletter med anissmak inte ger den minsta lugnande effekt, då blir vilket annat möjligt alternativ till sömn din frälsare.

Jag spanade på de gula hörselkåporna som balanserade på fåtöljens ryggstöd. Ingen skulle ju se mig. Drog för gardinerna lite extra innan hörselkåporna åkte på och jag dunkade ner i sängen igen. Tystnad. Oh joy! En extra bonus är att kåporna höll upp huvudet så att man slapp få ont i nacken. Varför har jag inte tänkt på detta förut?

Somnade visst till slut och det blev morgon. Alla stackars elever som skulle köra halkbana stod utanför bilskolan och var vita i ansiktet. De coola artonåriga grabbarna sparkade lite tufft i gruset. Sen bar det iväg…

Innan jag körde på halkbanan hade jag hört historier som att instruktörerna ropade i radiosystem över hela banan: ”Du där, i bil fem, vad i helvete håller du på med? Det där gick väl inte så bra?”. Just därför var jag ganska rädd. Men, icke sa nicke, som vanligt oroade jag mig alldeles i onödan och det gick bra. Instruktören var jättesnäll. När man väl satt i bilen och koncentrerade sig glömde man helt enkelt bort att vara nervös. Skönt.

På hemvägen var jag så lättad att jag nästan somnade i baksätet. Detta kan också ha något att göra med att mitt hörselkåpssovande inte gav så mycket resultat. Jag gäspade stort och instruktören konstaterade att jag såg väldigt avslappnad ut. Sedan sa han: ”Ja, ibland hör man ju om en del som typ inte kan sova alls natten innan och som är helt överspända”. Jag skrattade lite nervöst och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Kanske har jag egentligen inga superhjältekrafter utan är bara en helt vanlig normal (någorlunda) människa, med rädslor och fobier som alla andra. Tack och lov för det.

Mat är gott

Inget kan vara så tacksamt som att bjuda en fattig student på resturang. Särskilt inte en student som betraktar riktig vällagad mat som en av de ädlaste konstformerna som finns.

Igår åt jag om möjligt det godaste jag någonsin ätit. Linguine med skogssvampssås, oxfilé, ruccola och parmesan. När tallriken placerades framför mig stack jag utan att skämmas ner ansiktet så nära maten jag kunde utan att få sås på näsan. Doften var fantastisk och jag fick tårar i ögonen av lycka. Lokalen som erbjöd denna läckerhet var inget mindre än Grappa. Som om det inte var nog med supergod mat lyckades jag även beställa in ett helt otroligt rött vin. Kunde praktiskt taget inte slita mig från min tallrik för att prata med jobbkompisarna som jag var ute med. Fortfarande idag är jag heeelt salig. Mat är nog bland det bästa som finns. Mat. Ett alldeles för basic och trist ord för något så fantastiskt. Visst?

Dags för lunch nu. Tyvärr erbjuder inte min kyl några gastronomiska läckerheter. Får istället hälla upp en tallrik aprikoskräm, sluta ögonen och tänka på att jag snart måste besöka Grappa igen för att smaska på deras fantastiska pizza. Den är inte heller att leka med.